Kategorier

Arkiv

Partyprinsessan.

Postat i Allmänt 2013-01-27 13:11 | Kommentarer (3) |
Vad kul att ni verkade gilla min lilla Egyptenberättelse. Det syndes på statistiken här på bloggen, kan jag säga. Ni var många som läste! Jag hade även skitkul när jag skrev den. Resan var, som ni kanske har förstått, asbra och minst lika rolig. Nu är skriverierna slut, men jag ska försöka fortsätta skriva lite roliga saker här ändå. Ibland. Min hjärna har återgått till att vara lika tom på kreativitet som innan.
Igår sov Julia här hos oss, och på kvällen var vi in till kyrkan på technomässa. I kyrkan spelades det hög musik, som tre tjejer framme vid mikrofonerna sjöng med till, discolampor blinkade och prästen dansade nog mest av alla. Det var väldigt roligt, tyckte både jag, Amanda, mamma och Julia. Julia vet redan hur man ska bete sig på party - hon både dansade, sjöng, spydde och hånglade. Imorgon ska jag och Elin åka in till storstaden (Falun, alltså) och se Ego på bio, och på tisdag ska vi plugga, hon och jag. Jag får väl muta henne med godis...

Annars då? Vem vet.


Jag och Ernst.
Annons:

Mobilt från Egypten

Postat i Mobilt På resande fot 2013-01-26 21:35 | Kommentarer (3) |

1,3. Utsikten från min och Elins terrass by night. 2,4. Utsikten från min och Elins terrass by day.

5. Elin på planet ner till värmen. 6. Jag och lele på planet ner till värmen. 7. Ruskprick som härskade över sitt kungarike som råkade vara min säng. 8. Jag odlade ett nytt födelsemärke, mitt i tatueringen, under den första dagen i solstolen.

9. Öknen från ovan. 10. Ruskprick och Bertil som ville komma in i vårt rum när vi skulle gå och äta.

11. Elin som myser med Knorrhane innan hon attackerade henne. Ni får själv välja vem ni tror attackerade vem. 12. "Släpp in mig!", sa Bertil till Elin. 13. "Släpp in mig!", sa Bertil till mig, när Elin inte öppnade dörren. 14. Knorrhane som inte brydde sig över att Elin var sur.

15,16,17,18. At the beach, jao.

19. Min nyfunna vän som tyckte att mina ben var mjuka och gosiga. 20. Lele och jag i solen på vår terrass. 21. Elins ENORMA colaglas, som hon slurpade i sig precis innan vi skulle gå på planet och åka hem. Hennes min vittnar om vad hon tyckte om det beslutet. 22. När jag vaknade på morgonen dagen efter hemkomsten fick jag mysa med Julia. LYCKA!!!!

Dag 8 på Elin och Sandras semester i Egypten

Postat i På resande fot 2013-01-26 10:10 | Kommentarer (1) |
Sandra vaknade strax innan klockan sju, och då gick hon ut på terrassen och satt där och njöt av solskenet, innan alarmet ringde, klockan 07:22 och hon gick och väckte Elin. Den sista dagen var kommen. Elin och Sandra bestämde sig för att packa ihop lite grejer innan de åt frukost, och efter att de hade ätit sin sista måltid bänkade de sig i solen på deras terrass, med kokosolja i ansiktet. Några timmars sol skulle de hinna med! De varvade packning med solning – de packade när det var för varmt i solen. När klockan närmade sig elva började tjejerna packa på riktigt. Om en timme skulle ju bussen hämta upp dem. Precis när Elin hade dragit igen dragkedjan på sin stora väska knackade det på dörren. ”Are your bags ready?”, frågade en kille. Elin och Sandra såg sina väskor rulla iväg, och sedan såg de dem aldrig mer. Närå. Väskorna stod i lobbyn när Elin och Sandra till slut dök upp där för att checka ut. Sandra och Elin var fortfarande lite bittra på personalen i receptionen, efter att de hade varit orättvisa mot deras nyfunna kompisar, så de bestämde sig för att göra ett litet bus... De gick upp för trappan mot killarnas rum – Sandra såg i ögonvrån hur en kille bakom disken följde dem med blicken när de sakta men säkert klev upp för trappsteg efter trappsteg. Elin och Sandra gick aldrig in till killarna, men det fick personalen aldrig veta, för de tog en annan väg ner, och segade sig genom att stanna och ta kort på utsikten.











Ha! Ha! Ha! Era djävlar, tänkte Sandra muntert.
När det var dags för bussen att komma gick Elin och Sandra tillbaka till lobbyn och efter att de hade sett sina väskor bäras in i bussen tog de varsin plats. Snett bakom dem satt de två svenska tjejerna... ”Undra vilka svenska tjejer det var som killarna blev så arg på här om kvällen, då”, sa Elin högt. ”Ja! Och undra vad de hade gjort...”, svarade Sandra, även hon ganska högt. Ha! Ha! Ha! Elin och Sandra började tro att de var tillbaka på högstadiet igen. Men så kul det var att djävlas med tjejerna - och de var antagligen för blåsta för att förstå, ändå. Bussen åkte iväg, och efter ett stopp vid ett annat hotell anlände de vid flygplatsen.





De fick ställa sig i en lång kö, för att sedan gå igenom en säkerhetskontroll. Sen fick de checka in sina väskor och efter det fylla i ännu ett djävulskt krångligt visum. De fick lämna in visumet när de gick igenom en passkontroll. Sen gick de igenom en annan kontroll och att det pep för att Elin hade glömt sin mobil i tröjfickan brydde de sig inte om – de bara vinkade förbi henne. Elin och Sandra gick in i en Tax Free-butik och efter ett tag kom Elin fram till Sandra och bad henne känna på hennes puls. Sandra förstod ingenting, och sa att hon inte alls ville känna på Elins puls. ”Så du missade alltså det som precis hände?!” frågade Elin. Sandra förstod fortfarande ingenting, och försökte höja på ena ögonbrynet för att visa att hon inte riktigt hängde med (men eftersom att Sandra inte kan lyfta på ena ögonbrynet så såg hon nog bara sne ut). ”De kollade igenom min väska!”, berättade Elin. Det hade kommit fram en säkerhetsvakt och bett om att få genomsöka Elins väska och Elin hade sagt att det går väl bra. När de inte hade hittat någonting där i frågade de Elin om hon kunde stänga sin väska. ”No, it's broken”, sa Elin och pekade på dragkedjan. ”It's okay anyway”, sa vakten då. Hennes väska var alltså öppen, eftersom att det inte gick att stänga den, och vakten hade då trott att Elin hade stoppat ner lite saker i den. Sandra var så arg på sig själv att hon missade detta – det var ju verkligen en once in a lifetime-upplevelse. Att se sin bästa kompis väska genomsökas! Attans att Sandra gick och letade efter något godis hon var sugen på. Hon var ju inte ens sugen på godis, så jakten var förgäves, dessutom.
De gick till Burger King, och eftersom att Sandras mage fortfarande var arg pga näringsbrist var hon inte sugen på någonting. Hon köpte en kaffe och snodde några strips av Elin, som köpte en meny med en asstor cola till. När Elin hade druckit upp colan kom hon på att det nog inte var det smartaste hon hade gjort – att dricka så mycket innan en lång flygresa.
De fick efter ett tag gå ombord på planet, och Sandra satt bredvid en kille som hade sin kompis på andra sidan gången. Igen. Inte samma kille som sist dock – de satt tillsammans på andra sidan gången. Elin, Sandra och de två killarna närmas Sandra spelade kort så fort de kommit upp i luften. De körde Neger och President och Sandra förlorade båda gångerna. Kul, kul, tänkte Sandra bittert. Filmen I don't know how she does it, spelades på flygplanets tv-apparater och Sandra, Elin och killen bredvid Sandra kollade på den. Sen läste de, lyssnade på musik och pratade. Under resan tändes säkerhetsbälte-skylten, och Elin fick panik. Till och med Sandra blev lite orolig och tänkte att det är ju faktiskt möjligt att de störtlandar nu. Men det gjorde de inte. Och Sandra berättade aldrig för Elin att hon hade blivit orolig, för då hade Elin antagligen börjat gråta, flygrädd som hon är.  Någonstans ovanför något land fick de bevittna en fin solnedgång.



Och sen landade de i Norrköping. Internet!, tänkte Elin och Sandra, Facebook! Instagram! De stod still i Norrköping i femtio minuter innan de for iväg igen. Efter ungefär en halvtimme landade de på Arlanda, klockan halv tio, och fick gå av planet. Deras väskor kom efter ett tag rullande på bandet och när de gick ut genom dörrarna stod Elins pappa och syster och väntade på dem. De gick den korta, men kalla vägen fram till bilen och sen bar det av hemåt. Halv ett var Sandra hemma. ”Vi får prata mer när vi är inne i värmen”, sa Elin och Sandra till varandra innan de kramades hejdå. En asbra resa var slut. På dörren in till Sandra hus satt det en lapp om att hennes syster och systerdotter sov där, och att Sandra skulle smyga in eftersom att bebisen sov i rummet bredvid hallen. Åh, tänkte Sandra. Imorgon får jag bebispussar! John Blund knackade på dörren snart därefter.

Böcker.

Postat i Tips i olika former 2013-01-25 15:59 | Kommentarer (0) |
Det var länge sedan jag skrev något om böcker, men för närvarande läser jag mer än på länge - i år har jag redan plöjt mig igenom sex stycken böcker. Jag tänkte skriva vad jag tycker om de jag har läst. Vad de handlar om får ni la googla på om ni är intresserade.

Asbra - bra - OK - dålig.

Knappt Lovlig av Katarina Von Bredow. Asbra.
Jag har läst den boken en gång för länge sedan, och det enda negativa är att den är så kort, att den tar slut på en gång. Katarina är Sveriges bästa författare, tycker då jag.

Änglars Vrede av Sidney Sheldon. OK.
Wroooom! så hade det passerat flera år i boken, och den var slut. Det var ungefär som att lyssna på ljudet från en film istället för på en ljudbok - inte så många beskrivningar och detaljer. Handlingen var bra, dock.

Allt För Dig av Sheila O'Flanagan. Asbra.
Hon är en av mina favoritförfattare, och den här boken var precis lika bra som hennes andra böcker, som jag har läst. Den var verkligen jättebra.

När Lucy Sullivan Skulle Gifta Sig av Marian Keyes. Bra.
Marian Keyes är ju den bästa som finns när det gäller humoristiska romaner, tycker jag, men den här boken var inte lika bra som hennes andra. Den var lite långdragen. Humor, fanns det i den dock, jag skrattade högt många gånger.

Till Minne Av Edward av Elizabeth George. Dålig.
Den här boken var seg. Handlingen var bra, men den var riktigt långtråkig. Jag trodde att den skulle vara lite småläskig, men det var den inte. Nä. Den behöver ni inte läsa.

50 Sätt Att Träffa Den Rätte av Lucy-Anne Holmes. Asbra.
Jag älskade den här boken. Författaren är underbart duktig på att skriva! Även här skrattade jag högt många gånger. En asbra bok.

Dag 7 på Elin och Sandras semester i Egypten

Postat i På resande fot 2013-01-25 11:39 | Kommentarer (2) |
Sista dagen i solen! Sandra brukar alltid vakna tidigt dagen efter att hon har druckit alkohol. Den här torsdagen var inget undantag. Klockan sex låg hon klarvaken i sängen och bestämde sig då för att ta ett bad. Hon låg i badet och läste ett tag, och när hon tröttnade på det gick hon upp till restaurangen och fyllde i en flaska med vatten. När hon var i restaurangen kom Elins flörtis kompis fram till Sandra. ”Where is your friend?”, frågade han. Sandra förklarade att hon fortfarande låg och sov, och att de skulle komma och äta frukost senare. Sandra tog för givet att killen frågade åt sin kompis.
På vägen tillbaka till rummet gick Sandra runt på området och kollade runt. Det var bara hon, katterna och de som gjorde ren solstolarna som rörde sig. Sen satt hon ut på terrassen och läste lite, innan alarmet ringde och hon gick in och väckte Elin. Efter att Elin hade vaknat till liv gick de och åt frukost. Den här dagen smakade frukosten inte lika gott, tyckte Sandra. Konstigt... Något som var ännu konstigare var att när de gick in i restaurangen kom Elins flörtis kompis (han som hade pratat med Sandra tidigare på morgonen), fram och sa att han älskade Elin. Nä nu! Man går inte bakom sina vänners ryggar på det viset! Elins flörtis hälsade knappt på henne, och Elin och Sandra misstänkte att eftersom att snacket gick ganska fort bland personalen (Sandra var ganska säker på att hon inte hade presenterat sig för alla som kallade henne vid hennes namn under veckan. Och dagen efter fyrhjulnings-safarit kom en kille fram och frågade vem av dem de var som inte hade fått köra. Så att de snackades bland personalen, det var ett faktum), så hade Elins flörtis antagligen hört att hon och Sandra hade varit uppe på Egyptiernas rum kvällen innan. Och så gör man ju bara inte! Eller så var han sur för att hans kompis verkade vara kär i Elin, han också.
Dagen spenderade de på stranden. Det var verkligen asvarmt den dagen. De var tvungna att gå ner och doppa sig i havet tre gånger.





Sandra somnade på sin solstol två gånger, och missade en konversation Elin hade med en kille som jobbade där. Elin fick veta allt om hans framtidsdrömmar och ganska mycket annat. Sandra, hon sov, med Eminem i öronen. ”Cause I know we said things, did things, that we didn't mean...”.
När de gick förbi de två svenska tjejerna, som tydligen var lite bakom flötet, kunde Sandra inte behärska sig. ”Elin, såg du hur arg killarna blev på personalen inatt, när vi blev utslängda från deras hotellrum?!”, sa hon högt till Elin. Ha! Ha! Ha!
De gick tillbaka till sitt rum, och medan Elin duschade lyssnade Sandra på en P3 dokumentär om Nelson Mandela, men somnade ganska på en gång. När Elin hade duschat klart frågade hon Sandra om hon kunde smörja in hennes rygg. Alldeles snart, sa Sandra, och somnade tydligen om igen. När Sandra till slut vaknade gick de och åt middag.
Någon gång under mitten av resan slutade hotellets restaurang med att servera bönor till måltiderna. Vilket ledde till att Sandra bara åt ris, potatis och grönsaker. Vilket ledde till att hon den sista dagen hade en sjuklig magknip pga näringsbrist. Så att hennes mage inte var på topp den här sista dagen berodde inte bara på alkoholen som ville ta sig ut. Hon försökte äta ett ägg, i brist på andra proteinrika maträtter, men ägget smakade så äckligt, så mer än en tugga gick inte ner. Efter att de hade ätit gick de tillbaka till rummet, Sandra tog en järntablett och sedan gick de och lade sig.

Dag 6 på Elin och Sandras semester i Egypten

Postat i På resande fot 2013-01-24 17:00 | Kommentarer (1) |
Näst sista dagen i solen! När Elin och Sandra vaknade (eller rättare sagt - när Sandra väckte Elin), möttes de av två missar ute på terrassen. Bertil och Knorrhane.

Dagen såg ut som vanligt: de vaknade, åt frukost, gick till stranden, solade, åt lunch, gick tillbaka till stranden, solade, gick tillbaka till rummet. När de solade lyssnade Sandra på en P3 Dokumentär om nynazismen i Sverige. Den var jätteintressant, tycker hon.




När Elin duschade på kvällen, satt Sandra ute på terrassen och läste. När hon fick syn på de svenska killarna på andra sidan poolen vinkade hon till dem. ”Kom ut och drick öl!”, ropade en av dem. Sandra sa till Elin att hon skulle gå till baren och sedan gick hon och satte sig vid killarna. De pratade, drack öl, och åt något som var typiskt egyptiskt. Någon slags pizzadeg-liknande sak med någon slags fil och florsocker på det. Det var gott. Elin kom ut efter ett tag, och medan två av killarna gick in och hämtade mer öl, eftersom att poolbaren hade stängt, gick Sandra och tog på sig ett par byxor, eftersom att det hade börjat bli kyligt. Elin och den tredje killen gick ner till stranden och kikade. Ett par katter skrek och killen skrek ”vad var det?!”. ”Det var katter”, sa Elin. ”Katter låter inte så där!”, sa killen förskräckt. När de gick upp mot poolen igen fick de lov att gå omvägar, för inte ville han träffa på några katter, inte. Som ni kanske kan gissa så var det här samma kille som var höjdrädd.
De drack mer öl och sen följde Elin och Sandra med killarna upp på deras rum, där de skulle göra sig klara för middag och utgång. Det blev bestämt att Sandra och Elin skulle hänga med dem till Hurghada efter middagen på hotellet. Killarna sa att de inte skulle vara ute så länge, att de skulle komma hem senast kvart i ett för klockan ett skulle de åka till Alexandria och träffa släkten.
På killarnas balkong drack de Fireboll och pratade. Alla tre killarna var supertrevliga. De kom fram till att killarna kände Sandras systers föredetta pojkvän, och att Elin och Sandra hade ätit pizza från pizzerian där en av dem jobbade. Världen är allt bra liten!
”Vad har ni gjort mot de andra svenska tjejerna på hotellet?” frågade någon av killarna under kvällens gång. Elin och Sandra berättade att de bara hade pratat lite vid stranden, men inget mer. ”De frågade i alla fall oss varför vi kunde hänga med er, eftersom att ni var så otrevliga!”. Nänu! Elin och Sandra förstod ingenting mer än att de där tjejerna nog var lite känsliga. Killarna berättade att de tidigare under veckan hade varit uppe på deras balkong och att en av killarna hade blivit sur över något de gjort, att han hade tagit spritflaskan och gått raka vägen ut genom dörren. Det förklarade lite, då just den killen gav intrycket av att inte vara så lättretlig. Killarna gjorde sig klara och sedan gick de tillsammans ner till restaurangen och åt middag.

Sen tog de vägarna förbi Elin och Sandras rum, eftersom att de skulle byta om, och sedan gick de ut på gatan och letade taxi. De hittade en som ville ha lika mycket betalt som killarna ville ge, och de hoppade in – Elin satt i Sandras knä. När de satt i bilen kom de på någotvis in på ämnet kändisskvaller. (Hela kvällen är lite suddig, så tjejerna har inte så koll på vem som sa vad, vad som hände när, och inte heller riktigt vad som hände... Guldfiskminne, skyller de på). Sandra sa något om att Kim Kardashian väntade barn med Kanye West. ”Vill du att jag ska skriva upp det, eller?” frågade killen bredvid Sandra stöddigt. ”Vem väntar hon barn med?”, frågade killen från framsätet. Han berättade att han brukade kolla på deras realityshow när han inte hade något annat att göra.
De hoppade av vid en bar i Hurghada och träffade där en annan svensk kille som jobbade som reseledare. De gick in på baren och köpte dricka – en stor öl kostade 10 egyptiska pund. Alltså cirka 12 svenska kronor. Killarna betalade. När Sandra och Elin sedan frågade om killarna ville ha pengar, för drickan på deras hotellrum, för taxin, för ölen och för vattenpipan de rökte skrattade killarna bara. De ville de verkligen inte ha! Tur att allt är så billigt då, tänkte Sandra och Elin. De drack öl, rökte vattenpipa och pratade. Klockan halv tolv åkte de tillbaka till hotellet, och han precis ta varsin dricka på hotellets disco, som hade gratis dricka fram till klockan tolv. De två svenska tjejerna satt där inne, och till Sandras stora förtjusning hälsade killarna inte på dem. Ha! tänkte hon skadeglatt. De tog varsin dricka med sig upp till killarnas hotellrum.
När de gick in på hotellet fick de säga sina rumsnummer. De gjorde det, och tänkte inte så mycket på det. Tills telefonen hos killarna ringde. De pratades arabiska och sedan sa någon av killarna att de var tvungna att gå, eftersom att tjejerna inte fick vara där uppe. Personalen nere på discot hade antagligen kollat när Elin, Sandra och killarna hade gått därifrån och efter det ringt Elin och Sandras rum. När de inte svarade tog de för givet att de var inne på killarnas rum.  Och där fick de ju inte vara! Inte hos de egyptiska killarna! Killarna berättade även att hotellpersonalen knappt hade låtit killarna bo där för det billiga priset, när de hade fått reda på att de kom från Egypten. De ville inte ha egyptier på sitt hotell. När de gick ut ur rummet stod det en kille från personalen i korridoren, och kollade så att alla följde med. När de kom ner till lobbyn sa killarna att de skulle gå och bråka lite med personalen. Sen kramade Elin och Sandra  killarna hejdå, som gick ut till sin taxi där de skulle spendera de närmsta timmarna innan de var framme i Alexandria, och gick i sin tu tillbaka till sitt rum. Elin och Sandra gjorde sig klara och somnade nog ganska på en gång. Efter vad de minns.

Dag 5 på Elin och Sandras semester i Egypten

Postat i På resande fot 2013-01-24 09:19 | Kommentarer (0) |
Dag fem var en tisdag och klockan kvart över ett skulle Elin och Sandra bli upphämtade av en chaufför som skulle köra ut dem i öknen. De tog därför en timmes sovmorgon och när klockan ringde gick de och åt frukost, för att därefter roffa åt sig en varsin solstol vid poolen, nedanför deras terrass. Där låg de och läste och lyssnade på musik. Killen från dagen innan kom förbi och försökte ännu en gång få med Elin och Sandra på vattengympa, när de återigen sa nej sa han att jusste, ni är ju Swedish and lazy by nature, och att han var skott och därför active by nature.
Strax efter klockan tolv gick de till rummet och klädde på sig samt packade en varsin väska innehållande en varm tröja, en flaska vatten, en sjal, kameror och solglasögon. The Desert, here we come! tänkte de.
När de satt i lobbyn märkte de att fotografen som ville ta kort på dem under dag två satt och smygfotade dem. De märkte det eftersom att han använde blixt. Sen kom han fram och sa till Sandra att han hade fått en jättebra bild på henne! och om han fick låna hennes minneskort skulle han lägga in bilden där! När Sandra hade frågat om det var gratis, och han sagt att det var det, fick han minneskortet, och Sandra fick tillbaka det med tre nya bilder på. Dock gick det inte att öppna dem på hennes kamera, så hon fick låta det bli en överraskning tills hon kom hem till sin dator. Hon hade dock inga höga förväntningar; han tog ju trots allt bilderna med blixt i ett väl upplyst rum. Halvt bakom en blomma, dessutom.
Efter att de hade suttit utanför hotellet kom till slut deras buss, och de satte sig fram med chauffören. Han pratade på om allt möjligt, och Elin och Sandra svarade på det de förstod. Vilket inte var mycket. Men, tänkte de, tänk om de bara är vi som ska på den här utflykten? Hur ska vi klara oss ensamma i öknen? Men till slut vandrade det in en vilsen själ i bussen. Han var tysk. Och ganska blåst, visade det sig under dagens gång. Tre killar anslöt sig snart, och bussen kunde börja rulla. Efter ett par meter ropade killarna att han skulle stanna! Det stod ju en kamel bredvid vägen! Elin och Sandra var inte lika imponerade - det var ju kamelen som vandrade omkring på stranden på eftermiddagarna. När bussen börjat åka igen frågade killarna vart Elin och Sandra kom ifrån. När de sa Sweden, svarade de Sverige!, för det visade sig att de också var svenskar. Två av killarna hade dock egyptiskt ursprung, den tredje kom från Tunisien, och de pratade arabiska med chauffören, samt översatte åt Elin och Sandra under dagen. I bussen lyssnade killarna på låten När solen går ner av Kapten Röd. Detta, tänkte Sandra och Elin, blir Egypten-låten!





De fick hoppa av bussen vid ett par fyrhjulingar och fick hjälp att knyta sina sjalar runt huvudet.



Sen fick de information om fyrhjulingarna och sedan skulle det testköras. Guiden åkte först runt i sanden, och sedan Elin, Sandra, tysken och de tre svenska killarna. Sandra tyckte att Elin åkte lite sakta... Det tyckte tydligen guiden också, för när de hade kört två varv gick guiden fram till henne. "You are a very bad driver", sa han. Elin svarade att hon visste det och att hon nog ville åka bakom sin vän. Det fick hon, efter att ha svarat frågan om Sandra var en bra driver. Elin tog plats bakom Sandra och berättade vad guiden hade sagt. Sandra tyckte det var jättekul och skrattade länge och väl. Än idag, kan hon faktiskt sitta och skratta åt det. De åkte sedan tre mil rakt ut i öknen, med ett kort stopp ungefär halvvägs. Sandra hade trafikreglerna i huvudet, och kollade döda vinkeln varje gång hon skulle svänga. Men sen kom hon på en sak! Högerregeln kanske inte gäller ute i öknen! Tur att det inte var så mycket trafik runt om dem. När de stannade för att sträcka på benen klättrade de tre svenska killarna upp på en stor sten. En asstor sten, som låg ensam mitt i öknen. Det såg ut som att den hade trillat av en av pyramiderna och rullat dit, där den låg.

Sandra lånade en mobil av killarna, och fotade dem där uppe på stenen, och då bestämde tysken sig för att ha lite kul... Elin stod och tog kort på killarna, hon med, fast med sin kamera. ”Scorpion!”, skrek tysken högt och viftade handen vid Elins ben. Elin skrek. Tysken skrattade. ”No scorpion”, sade han till slut mellan fnissningarna. Elin blängde på honom. Just när Sandra skulle ta en bild ringde det på telefonen. Hon sa det till mobilens ägare. ”Fråga inte vem det är, fråga inte vem det är”, bad Sandra tyst för sig själv när hon såg namnet som stod på skärmen. ”Vem är det?”, frågade mobilens ägare. ”Ööööh...”, sa Sandra och försökte uttala namnet. Killen skrattade glatt åt hennes försök och sa att hon skulle klicka bort det. När killarna skulle ner igen berättade den ena att han var höjdrädd och att det nog inte skulle bli lika kul att hoppa ner som det var att klättra upp. Sandra sa att han väl skulle ha tänkt på det innan han hoppade upp. ”Men de sa att jag inte skulle klara det, så då var jag ju tvungen!”. Typiskt kill-beteende, kom Elin och Sandra fram till.

Under tiden de körde satt Elin och Sandra och sjöng och njöt för fulla muggar. Bland annat introlåten till Sons of Anarchy. ”Riding in this world, all alone...”


När de var framme i byn hos Beduinerna, ungefär 40 minuter senare, fick de gå till kamelerna och efter ett tag märke de att tysken inte var där... Men han kom traskande någon minut senare, och såg lika förvirrad ut som vanligt.





På kamelerna fick de rida en sväng, och Sandra döpte sin till Ernst. "NEJ!" sa den höjdrädda killen med panik i rösten när hans kamel reste sig upp. "Jag valde ju den här för att den såg minst ut, men nu är den ju störst!". Efter ridturen fick de träffa två kvinnor som bakade bröd. Elin och Sandra köpte varsitt armband av dem. Ett litet apotek hade de också, och där köpte Elin några örter som tydligen ska bota hennes allergi mot gräs. De svenska killarna blev måttligt imponerade av några örter som hade samma effekt som viagra. ”En ört kommer hålla i sig hela natten!”, lovade guiden. Killarna köpte några påsar.
De fick höra lite om hur människorna bodde där i byn idag och förr i tiden. Något som Sandra och Elin blev väldigt imponerade över var att de förut använde sig av brevduvor, för att kontakta människor i andra byar. Tänk va! Att brevduvor fanns någon annanstans än i sagor trodde varken Sandra eller Elin.

De blev sedan bjudna på te och Elin och Sandra satt och pratade med killarna. De var jättetrevliga, och även roliga. En av killarna erbjöd sig att hans bror, som alltså också var med, skulle köra Elin tillbaka, så att Sandra fick åka själv, men Sandra förklarade då att det var bättre att Elin åkte bakom henne, för då visste hon var hon hade henne - och om de skulle råka välta skulle de göra det tillsammans.

Att köra tre mil rakt ut i öknen och sedan tillbaka, var helt underbart. Så mäktigt, att bara se sand, sand, sand. De åkte tillbaka till där de hade lämnats av med bussen, och åt mat där. Buffé a la öknen. Det var gott och även det, väldigt trevligt.



Sedan hoppade de in i bussen och åkte till hotellet, och när de brummade på vägen satt Elin och Sandra och pratade med killarna. Lille tysken satt framför dem och när han hade suttit och kollat på Elin och Sandra ett tag sa en av de svenska killarna att han nog ville prata med dem. Sandra vände sig mot tysken och log. Tysken log tillbaka, vände sig om och såg nöjd ut. "Ett leende räckte visst", sa Sandra. När de var tillbaka vid hotellet tackade de killarna och tysken för dagen, och Elin och Sandra gick och köpte chips. Kvällen ägnade de åt att duscha av sig all sand, äta chips och läsa. De passade även på att gå till restaurangen på hotellet innan den stängde, och åt efterrätt. När de satt och åt kom det fram en kille som jobbade där. Han förklarade att Elin var hans ängel och att han inte skulle kunna sova eftersom att han skulle drömma om henne. De bytte e-mailadress, och han sa att han älskade Elin. Han kom även fram med en överraskningsdrink till Elin. Så snällt! Förutom att Sandra inte fick någon. Han kollade inte ens på Sandra när han serverade henne colan som hon beställt. Snacka om att han inte kan regeln att man ska smöra sig in hos tjejens kompis när man är intresserad! Sandra blängde på honom resten av kvällen.

Julia, sex månader.

Postat i Foto 2013-01-23 13:25 | Kommentarer (1) |
Dessa bilder tog jag på JullanGullan dagen innan hennes sexmånadersdag. Och nu, när det är dagen efter hennes sexmånadersdag, passar det väl bra att lägga upp dem här.




Dag 4 på Elin och Sandras semester i Egypten

Postat i På resande fot 2013-01-23 10:07 | Kommentarer (3) |
Dag fyra såg ungefär ut som dag tre: vakna, äta frukost, gå till stranden, sola, äta lunch, gå tillbaka till stranden, sola, gå tillbaka till rummet, duscha/bada och sedan gå och äta. Förutom att Elin och Sandra tog ett bad i havet för första gången på resan.

Även fast vattnet var så genomskinligt som det bara kan vara, så lyckades Elin med att gå på en fisk. En, ganska stor, plattfisk med en lång, taggig svans, som svävade iväg efter det ofrivilliga mötet med en människofot. Elin skrek för fulla hals. Sandra passade på att kolla om badvakterna reagerade. De kollade på Elin och såg att hon levde, så mycket mer än så gjorde de inte. När de skulle gå upp från vattnet ropade två svenska tjejer på dem. De undrade om Elin och Sandra hade vågat sig ut på gatorna. ”Nä, vi har inte gjort det... Vi har bara varit ute i butikerna på andra sidan gatan och ska på utflykt imorgon, men då har vi ju en guide med oss”. Samtalet rann ut i sanden och de svenska tjejerna gick ut i havet och Elin och Sandra gick tillbaka till sina solstolar.

När de låg och solade fick Sandra ett sms av Elins mamma. "Elin, svarade du på din mammas sms igår?", frågade Sandra. När Elin svarat att nej, det gjorde hon inte, läste Sandra upp smset. "Hej lilla Sandra :) Om inte Elin vill att hennes mamma ska kontakta kustbevakningen och Egyptiska armen så bör hon höra av sig och berätta att hon lever ;) kram". Elin skickade ett sms till sin mor under tystnad, medan Sandra låg bredvid och skrattade.
Lite senare kom det fram en kille till dem. Sanda låg och lyssnade på musik och låtsades inte se killen. Elin låg och läste med en sjal över ansiktet och boken.

Dude: what is that????!!!
Elin: I dont wanna burn my face.
Killen frågade om tjejerna vill vara med på vattengympa. Elin sa nej.
Dude: youre from sweden, right?
Elin: yes.
Dude: ofcourse you are! Youre lazy by nature.
Både Elin och Sandra skrattade gott åt detta uttryck och tyckte minsann att de passade bra in på svenskar.







På kvällen valde tjejerna att vara lite crazy. De gick på showen på hotellet. De tog ett bord och gick sedan och hämtade varsin dricka - öl till Sandra och rom&cola till Elin - och satte sig vid ett bord. Killen från stranden kom fram till dem.
Dude: you wanna sing?
Elin/Sandra: no way! The rest will escape the room if we start to sing.
Dude: hm. What are you drinking?
Sandra: beer.
Dude: you drink beer and your friend drinks cola...
Sandra: and rom!
Dude: you are sinners... you know what happens now? I have to punish you.
Dude: You know how to swim?
Sandra: yes.
Dude: you can swim well?
Elin: no! We'll sink like a stone!
Dude: follow me. I want to take you to my special place.
Elin/Sandra: no, its okay anyway!
Dude: yes, come. Dont mind the faces under the water.
Sandra: are they just other lazy swedish people?
Dude: yes they are. Now, come and sing!
Sandra: no. You can sing a swedish song for us!
Dude: i dont know any swedish songs. Well, i know Lordi ofcourse.
Sandra: but they are finnish?
Dude: yes. No, they are not! Are they?
Han var tvungen att springa innan Elin och Sandra hann svara. Och tur var det , för de skrattade som aldrig förr. Men senare under kvällen kom killen tillbaka.
Dude: dont say anything.... dont say a word... dont say a word....
Dude: from now on, youre grounded!
Elin och Sandra skrattade, om möjligt, ännu mer. En kille från baren, som tidigare hade sagt att Sandra var en very beautiful Swedish girl, kom gående och överraskade dem med en varsin drink. De tackade glatt. "Var den god?" undrade Elin när Sandra hade smakat. "Det är vin i", sa Sandra och inga fler ord behövdes. De drack sin drink, för otacksamma var inget ord som passade in på dem, och sedan uppmärksammade de ett triangeldrama som skedde mitt framför deras ögon! Två killar och en tjej satt bredvid varandra, och medan killen i mitten höll om tjejen till höger satt killen till vänster och höll sin hand på killen i mittens midja. Killarna satt även tätt ihop när de pratade med varandra. Elin och Sandra granskade dem noggrant innan de till slut valde att gå. De bestämde sig dock för att hålla ögonen på de tre kärleksduvorna under de resterande dagarna på deras resa.
När Elin och Sandra återvände till sitt rum, efter ett besök på stranden, fick de besök av Bertil. Sandra upptäckte att Bertil var en tjej. "Men Bertil då", sa Elin besviket.

Dag 3 på Elin och Sandras semester i Egypten

Postat i På resande fot 2013-01-22 16:40 | Kommentarer (1) |
Klockan ringde samma tid som dagen innan - i själva verket såg dag tre i princip exakt ut som dag 2. Förutom att Sandra aldrig blev inlåst på toan och att det inte kom lika många försäljare på besök vid solstolarna.


Elin och Sandra gick till poolbaren och tog med sig två stycken glas var - öl till Sandra och rom&cola till Elin.


En misse, som fick namnet Mamma Mjau eftersom att hon såg ut att vara en mamma, kom på besök och myste med tjejerna. Elin och Sandra tyckte att hon var världens sötaste.






En annan misse kom förbi, och sökte skugga bakom Sandras rygg.


På kvällskvisten fick de besök av en katt. Knorrhane döptes hon till. Hon var jättemysig och låg i Sandras säng och gottade sig, tillsammans med Sandra och Bertil.



Men när Sandra kom ut från badrummet, efter ett långt och skönt bad, såg Elin närmast mordisk ut. Hon blängde på Knorrhane, som i sin tu blängde tillbaka. Sandra förstod ingenting. Elin berättade då att Knorrhane hade huggit sig fast i Elins hand och att de alltså inte var vänner längre - tvärt om; hon ville döpa om katten till Voldemort. Då sa Sandra stopp. Knorrhane var inte ondskan själv, och antog att Elin bara hade retat upp henne. Elin slutade då blänga på katten och vände istället blicken åt Sandras håll. Hur kunde hon?! Hur kunde hon ta kattdjävelns parti när hon själv låg i sin säng med ett antal dödliga sjukdomar spridandes från hennes hand? Elin tyckte att det var solklart att katten var en tjej. Det märktes på humörsvängningarna som den verkade lida utav.
När Elin och Sandra till slut blev vänner igen, efter detta allvarliga svek från Sandras sida, bestämde de sig för att de skulle gå ner på stranden efter middagen. And so they did. De satt på en solstol i mörkret och hörde hur vågorna slog in mot strandkanten, kände lukten av hav och beundrade den stjärnklara himlen. Stjärnorna som hemma bildade ett W bildade här ett M. Karlavagnen hade tippat runt, och lika så månen. Elin och Sandra kände sig ytterst små, där de satt med fötterna i sanden. Mäktigt...